ligganykter

Det finns inget bättre tilfälle att tänka över saker och ting än när man sitter på spårvagnen hem efter en natt ute. Hörlurarna i öronen och massa folk som rör sig runtomkring. Och ikväll kunde ingen säga det bättre än Freddie Mercury själv.

I work hard every day of my life 
I work till I ache my bones 
At the end I take home my hard earned pay all on my own
I get down on my knees 
And I start to pray 
Till the tears run down from my eyes 
Lord - somebody - somebody 
Can anybody find me - somebody to love? 

Queen kom till mig som en uppenbarelse när jag som en nördig tioåring suttit och lyssnat på min mammas Pavarottiskivor i flera år och tänkt att så här kan aldrig vanlig musk låta. Då hittade jag min brors Queenskivor och där var det jag letat efter. Musikaliteten och en fantastisk röst som jag aldrig hört innan. Det var en gudagåva. Det var Freddie Mercury. Det var Queen.
Att min bror kunde lyssna på sånt här var helt främmande för mig. Han lyssnade  bara på skränig hårdrock som Iron Maiden och AC/DC, som tog mig många år till innan jag kunde uppskatta. Men hos Queen hittade jag någonting unikt, som jag fortfarande letar efter. Och kommer nog att fortsätta leta efter resten av mitt liv.

Jag fick aldrig chansen att se honom live, och det är någonting jag kommer vara väldigt ledsen över för väldigt lång tid framöver.