verkligheten, idag
I min verklighet har jag fått en lite svårare utmaning. Försöker hitta de där marschtrummorna man brukar höra när någon ska avrättas. De där riktigt dramatiska. Det går mindra bra.
I den riktiga världen så ser vi här vad bostads- och ekonomikrisen gör med vanliga människor, Vilket otroligt konstigt jobb det måste vara, att slänga ut en annan människas liv.
vampyrer
Såg första avsnittet av true blood igår. Jag älskar hur de har gjort en vampyrberättelse till en helt vanlig amerikansk dramaserie. Det är snyggt, sexigt och mörkt. Precis som det ska vara. Har hört att det bara blir bättre och bättre också, kan knappt vänta.
herre min skapare
Tårta är en otroligt viktig detalj på ett bröllop. Jag har hela tiden trott att jag aldrig kommer hitta den perfekta. Men nu är den här.
Mina damer och herrar, får jag presentera Super Mario Tårtan Nr 1.
Här ser vi en närmare bild av tårtan och den fantastiska Rainbow Road som sträcker sig upp mot slottet.
Och fina Mario som står på ett frågetecken för att nå upp till Peach.
Och stackars Yoshi som åker på ett bananskal.
Är den inte det vackraste ni någonsin sett?
Mina damer och herrar, får jag presentera Super Mario Tårtan Nr 1.
Här ser vi en närmare bild av tårtan och den fantastiska Rainbow Road som sträcker sig upp mot slottet.
Och fina Mario som står på ett frågetecken för att nå upp till Peach.
Och stackars Yoshi som åker på ett bananskal.
Är den inte det vackraste ni någonsin sett?
kanske ett av de viktigate inläggen...
...i den amerikanska valdebatten.
Tina Fey kommer tillbaka till Saturday Night Live och gör sin fantastiska Palin imitation. Det bästa är att mycket utav det är rena citat. Denna människa kan bli USA:s nya vicepresident. Skrämmande tanke.
Längre intervju
Tina Fey kommer tillbaka till Saturday Night Live och gör sin fantastiska Palin imitation. Det bästa är att mycket utav det är rena citat. Denna människa kan bli USA:s nya vicepresident. Skrämmande tanke.
Längre intervju
ännu en helg
Efter Way out west helgen så var jag nykter i drygt en månad. Sen skulle jag bara supa en gång på en stor fest, tänkte att det skulle bli kul. Sen fick jag besök två helger i rad och en hel del vin dracks. Skulle inte ut förra helgen men efter att bara sagt hej till några på Kellys blev det en pubrunda utan dess like. Och nu i lördags började allt med en kanna öl och slutade med en promenad hem i stormen klockan fyra på morgonen, rejält dragen.
Det är svårare att inte dricka än vad jag trodde. Efter den första månaden kändes allt klockrent. Jag skulle bara dricka ett glas vin då och då annars så hade jag ju roligt även utan spriten.
Men det är nog mest reaktionerna från folk som får mig att börja dricka igen. Jag orkar inte med att ännu en gång förklara att nej jag är inte nykterist numera eller att jag inte är sjuk. Jag vill bara inte ha en öl som du så snällt bjuder på. Att tacka nej till spriten är som att tacka nej till livet enligt vissa. Så man tackar och tar emot och sen är det igång.
Nu ska jag inte låta otacksam. Det är jag verkligen inte, jag älskar alla mina vänner som bjuder mig på sprit. Och jag dricker den gärna. Men det är ändå väldigt underligt hur svårt det är att gå ut och få vara nykter. Folk tar ett steg tillbaka när de får höra det. Är det en gemensam rädsla för alkoholism eller har spriten blivit en sån stor del av vårat uteliv att det inte går att vara utan? Kan vi blyga svenskar inte umgås med andra utan att vara på lyset?
Det är svårare att inte dricka än vad jag trodde. Efter den första månaden kändes allt klockrent. Jag skulle bara dricka ett glas vin då och då annars så hade jag ju roligt även utan spriten.
Men det är nog mest reaktionerna från folk som får mig att börja dricka igen. Jag orkar inte med att ännu en gång förklara att nej jag är inte nykterist numera eller att jag inte är sjuk. Jag vill bara inte ha en öl som du så snällt bjuder på. Att tacka nej till spriten är som att tacka nej till livet enligt vissa. Så man tackar och tar emot och sen är det igång.
Nu ska jag inte låta otacksam. Det är jag verkligen inte, jag älskar alla mina vänner som bjuder mig på sprit. Och jag dricker den gärna. Men det är ändå väldigt underligt hur svårt det är att gå ut och få vara nykter. Folk tar ett steg tillbaka när de får höra det. Är det en gemensam rädsla för alkoholism eller har spriten blivit en sån stor del av vårat uteliv att det inte går att vara utan? Kan vi blyga svenskar inte umgås med andra utan att vara på lyset?
samtidigt, någon helt annanstans
Jag fick precis höra Antony and the Johnsons nyaste alster . Jag blev väldigt lycklig, och visste att jag skulle gilla det hur det än lät. Antony har och kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Och jag blev inte särskilt förvånad. Han låter sårad och svag precis som han alltid gör. Men fint är det, mycket fint.
Jag har börjat drömma mig tillbaka till gamla tider. Det händer väldigt ofta nuförtiden. Det började på riktigt när jag fick låna boken om Majakovskij och såg en fotoutställning på kulturhuset om det gamla Stockholm.
Visst är det inte så relevant när man bara tänker att allt var mycket bättre och enklare då. Livet var roligare att leva och människorna gladare. Men det är fint att ha någonstans att fly, till en värld som man upplever som perfekt. En värld utan mobiler, ständigt uppkopplade människor och stress. Det gamla vanliga.
Och så känner jag att det är dags att på riktigt börja skriva och få utlopp för väldigt många tankar. Det gör jag här.
Vad det kommer handla om har jag ingen aning om änsålänge. Men jag hoppas att jag kommer kunna hitta en tillflyktsort i bloggens värld.
Jag har börjat drömma mig tillbaka till gamla tider. Det händer väldigt ofta nuförtiden. Det började på riktigt när jag fick låna boken om Majakovskij och såg en fotoutställning på kulturhuset om det gamla Stockholm.
Visst är det inte så relevant när man bara tänker att allt var mycket bättre och enklare då. Livet var roligare att leva och människorna gladare. Men det är fint att ha någonstans att fly, till en värld som man upplever som perfekt. En värld utan mobiler, ständigt uppkopplade människor och stress. Det gamla vanliga.
Och så känner jag att det är dags att på riktigt börja skriva och få utlopp för väldigt många tankar. Det gör jag här.
Vad det kommer handla om har jag ingen aning om änsålänge. Men jag hoppas att jag kommer kunna hitta en tillflyktsort i bloggens värld.